"Vill du hjälpa Långben?"
Och plötsligt blev jag fyra igen.
Onsdagen den 28/11
Jag vill ha värkstillande! Jag kan inte tänka klart med denna smärta. Jag mår inte bra idag. Suck! Helst av allt skulle jag bara vilja åka hem. Men innan jag kan göra det ska jag ha ännu en halvtimmes multimedia, matematik, mediekommunikation och prov. Och med tanke på hur jag mår, kan jag bara ana hur provet kommer att gå. Fast någon gång måste väl vara den första när det gäller allt här i världen, även när det gäller underkänt. Jag har en stark känsla av att jag kommer att få mitt första IG efter dagens prov. Dessvärre är inte dagen över efter provet heller, utan när jag har suttit där och plågats i ungefär en timme ska jag uträtta lite saker åt min kära moder. Jaja, jag tror att jag överlever den här dagen även om det känns tungt för tillfället. Nu väntar min hemsida på mig. Puss & kram
MUS VS. SÅR
Fantasin är verkligen fantastisk när klockan har passerat en viss tid på dygnet.
Innan jag lägger ner bloggandet för dagen vill jag bara påpeka att Tiger är äcklig. Tidigare idag visade han stolt upp en mus som han hade fångat. Dessutom höll han på att leka med den och kasta upp den i luften så att den flög omkring. Riktigt, riktigt motbjudande att se.
Förutom att jag ska åka till Göteborg imorgon, ska jag även lägga om förbanden som täcker min mage. Frågan är om det nästan inte är värre än musen.
Nu ska jag packa vidare innan det är dags för serienatt. Puss & kram
Innan jag lägger ner bloggandet för dagen vill jag bara påpeka att Tiger är äcklig. Tidigare idag visade han stolt upp en mus som han hade fångat. Dessutom höll han på att leka med den och kasta upp den i luften så att den flög omkring. Riktigt, riktigt motbjudande att se.
Förutom att jag ska åka till Göteborg imorgon, ska jag även lägga om förbanden som täcker min mage. Frågan är om det nästan inte är värre än musen.
Nu ska jag packa vidare innan det är dags för serienatt. Puss & kram
Adjö Småland
Imorgon bär det av mot Göteborg. Det ska bli otroligt härligt att komma bort ett tag. Fast på samma gång som det känns bra, är jag relativt nervös inför morgondagen. Men men, det löser sig nog.
Idag har jag i stort sett bara haft en lektion; matematik. Sedan var det dags för utvecklingssamtal som gick väldigt smärtfritt. Det kändes lättsamt och långt ifrån hur utveckligssamtal i vanliga fall brukar kännas. Efter en halvtimme hos Fidde var det föreläsning och sedan hämtade mina föräldrar mig.
En helt vanlig torsdag hade även bjudit på samhällskunskap och idrott, men på grund av att det var föreläsning hade vi ingen samhällsskunskap och idrott är för tillfället ganska kört för min del.
Ha en bra helg! Nu väntar andra saker på mig. Som att duscha och packa. Puss & kram
Idag har jag i stort sett bara haft en lektion; matematik. Sedan var det dags för utvecklingssamtal som gick väldigt smärtfritt. Det kändes lättsamt och långt ifrån hur utveckligssamtal i vanliga fall brukar kännas. Efter en halvtimme hos Fidde var det föreläsning och sedan hämtade mina föräldrar mig.
En helt vanlig torsdag hade även bjudit på samhällskunskap och idrott, men på grund av att det var föreläsning hade vi ingen samhällsskunskap och idrott är för tillfället ganska kört för min del.
Ha en bra helg! Nu väntar andra saker på mig. Som att duscha och packa. Puss & kram
Hard work 'nd expusar
Jag kom aldrig någonstans med min hemsida innan, och på fredag ska jag ju inte ens dit. Jag är verkligen tragisk! Multimedia är kanske inte riktigt min grej!? Fast det är ju i och för sig inte matematik heller. Idag gick det verkligen helt sjukt dåligt. Jag klarade väl max ett tal och jag förstod absolut ingenting. Lärarna borde inse att jag är extremt trög och sätta mig i en specialklass. Men men, det lär förmodligen aldrig bli så att jag hamnar i en sådan klass. Lärarna verkar ej vilja se det jag ser.
Den nya matteläraren var i alla fall helt okej. Fast jag saknar mannen. Han var så härlig!
Resten av dagen gick smidigt. Direkt efter matten åkte vi till Mio, där det gick väldigt snabbt. Sedan fördrev jag tiden på sta'n tills det var dags för Ch.
Och nu har jag suttit med jobbiga frågor inför utvecklingssamtal, och de tog flera timmar att svara på! Det finns väl inte mycket mer att säga än att det är skönt att ha det gjort. Jag har tänkt att svara på frågorna flera gånger de senaste veckorna, men det har aldrig blivit av, så det känns faktiskt väldigt bra att äntligen ha det ur världen.
Sweet dreams. Puss & kram
MUM utan vår mat-ros
Det blir en kupp idag! Vi ska dra från lektionen tidigare för att hinna med att göra mer innan matematiken. Haha, vi är en sådan duktig klass. Men det är så det är när man har lektion utan lärare. NU MÅSTE JAG JOBBA!
Tjing.
Tjing.
Förlöst brud med håriga ben
Mina ben är otäcka. Jag vill bara kunna raka dem och bli av med allt hår. Det skulle kännas bra mycket fräschare utan hår om man säger så. Men tyvärr är det så att det är en omöjlighet för mig att raka benen. Min mage sätter stopp.
För tillfället är det multimedia som gäller och jag kommer inte igång. Jag sitter här som en förlöst kvinna och funderar över hur det kommer att kännas när jag får mitt IG i detta ämne. Fast så lågt ska jag inte sjunka! Jag får helt enkelt inte göra det.
Efter denna lektion är det matematik med ny lärare och sedan är det lunch. Fast jag har en känsla av att vi kommer att vända på det även denna onsdag. Därefter ska vi bege oss mot Mio.
Nu är det dags att sätta igång med min hemsida, även om jag egentligen inte orkar med att försöka leka seriös.
Jag uppdaterar senare. Puss & kram
Ett magsår, flera magsår
Magsår tycks heta samma sak oavsett om det är singular eller plural det rör sig om. Väldigt intressant. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på innan. Men nu är det inte svenska vi ska ha här, utan psykologi. Nej, jag måste sluta upp med att vara en sådan tönt nu. Det håller inte i längden.
Åter till mina kära magsår. Jag antar att de flesta av er läsare tänkte på "klassiska" magsår, men så är det dessvärre inte i detta fall. Nej, när det kommer till mig är inget normalt. Otäcka sår på magen som gör otroligt ont är det som gäller här. De bidrar även till att trappor är en utmaning utan dess like, och att jag brukar skolans hiss ett antal gånger varje dag. Något som är så pinsamt att det knappt finns ord för det. Hur kul är det liksom att stå där som en liten mes och le när det kliver in någon som arbetar på skolan och tittar undrande på en!? Jag går ju varken på kryckor eller sitter i rullstol, och därför blir det en del frågor om varför jag befinner mig i hissen, då det egentligen bara är skolans personal och skadade som har tillgång till den.
Men då vill jag bara upplysa er om att jag faktiskt är skadad och har väldiga problem med att gå i trappor! Räknas bara skador om man har synliga hjälpmedel kanske!?
Nu känner jag att det är dags att byta ämne.
Dagen började med fyra timmars rörlig bild då jag mest höll mig på nedre plan, med tanke på att det ej finns någon hiss att frakta sig med om man vill komma upp till den salen. Men på grund av att vi skulle filma en hel del idag, spelade det inte någon större roll att jag ville hålla mig på lägre höjder. Det som stod på dagens schema var nämligen att spela in en informationsfilm, vilket gjorde att vi höll oss en hel del utomhus. Vi sysslade även med en del olagligheter innan det var dags att ta sig an trapporna. Jag kom i alla fall upp utan att avlida och vi satte igång med att redigera vår film, och när lektionen var över hade vi kommit så långt att vi nu nästan kan kalla oss klara. Det känns riktigt härligt. Allra helst om man tänker att vissa grupper inte ens har börjat att filma, och att de närmsta veckorna ska ägnas åt att skapa denna film. Eftersom vi är relativt klara redan nu, nämnde läraren något om en extrauppgift. Vissa hade väl kanske suckat över att behöva göra mer än övriga, men jag blev mest glad. I alla andra ämnen känns det som om jag ligger så långt efter att jag aldrig kommer att klara det, och då känns det skönt att i något ämne ligga så långt fram att man till och med får extrauppgifter. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Att miss långsam skulle få en extrauppgift på grund av snabbhet. Det är obegripligt. Jag tror allt att det beror på att jag är hög av alla värktabletter.
Efter rörlig bild-lektionen hade vi lunch, som mest bestod av stressande. Sedan var det dags för svenska. Där fick jag idag reda på att jag ska vara för mobbning. Det känns tämligen omöjligt. Men men, försöka går ju alltid. Fast jag vet redan nu att det är kört. Jag är verkligen sämst. Det är bara att vänta B-kursen ut på mitt IG i svenska. Jippie! Nej, nu ska vi tänka positivt. Man måste ju åtminstone försöka innan man ropar hej.
Efter svenskan hade jag en vanlig tisdag haft digitalt skapande, men tack vare att mina lärare för tillfället befinner sig i Istanbul var lektionen idag inställd. Så denna tisdag slutade jag runt halv två istället för klockan fyra.
Imorgon skulle egentligen dagen ha börjat med prov, men på grund av att jag är jag börjar den istället med en rätt så oväntad sovmorgon.
Nu står jag inte ut med att ligga i denna krampaktiga ställning mycket längre. Dessutom börjar detta inlägg att bli en aning långt. Värktabletter, dusch, plugg och sängen väntar nu.
På återseende. Puss & kram
Åter till mina kära magsår. Jag antar att de flesta av er läsare tänkte på "klassiska" magsår, men så är det dessvärre inte i detta fall. Nej, när det kommer till mig är inget normalt. Otäcka sår på magen som gör otroligt ont är det som gäller här. De bidrar även till att trappor är en utmaning utan dess like, och att jag brukar skolans hiss ett antal gånger varje dag. Något som är så pinsamt att det knappt finns ord för det. Hur kul är det liksom att stå där som en liten mes och le när det kliver in någon som arbetar på skolan och tittar undrande på en!? Jag går ju varken på kryckor eller sitter i rullstol, och därför blir det en del frågor om varför jag befinner mig i hissen, då det egentligen bara är skolans personal och skadade som har tillgång till den.
Men då vill jag bara upplysa er om att jag faktiskt är skadad och har väldiga problem med att gå i trappor! Räknas bara skador om man har synliga hjälpmedel kanske!?
Nu känner jag att det är dags att byta ämne.
Dagen började med fyra timmars rörlig bild då jag mest höll mig på nedre plan, med tanke på att det ej finns någon hiss att frakta sig med om man vill komma upp till den salen. Men på grund av att vi skulle filma en hel del idag, spelade det inte någon större roll att jag ville hålla mig på lägre höjder. Det som stod på dagens schema var nämligen att spela in en informationsfilm, vilket gjorde att vi höll oss en hel del utomhus. Vi sysslade även med en del olagligheter innan det var dags att ta sig an trapporna. Jag kom i alla fall upp utan att avlida och vi satte igång med att redigera vår film, och när lektionen var över hade vi kommit så långt att vi nu nästan kan kalla oss klara. Det känns riktigt härligt. Allra helst om man tänker att vissa grupper inte ens har börjat att filma, och att de närmsta veckorna ska ägnas åt att skapa denna film. Eftersom vi är relativt klara redan nu, nämnde läraren något om en extrauppgift. Vissa hade väl kanske suckat över att behöva göra mer än övriga, men jag blev mest glad. I alla andra ämnen känns det som om jag ligger så långt efter att jag aldrig kommer att klara det, och då känns det skönt att i något ämne ligga så långt fram att man till och med får extrauppgifter. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Att miss långsam skulle få en extrauppgift på grund av snabbhet. Det är obegripligt. Jag tror allt att det beror på att jag är hög av alla värktabletter.
Efter rörlig bild-lektionen hade vi lunch, som mest bestod av stressande. Sedan var det dags för svenska. Där fick jag idag reda på att jag ska vara för mobbning. Det känns tämligen omöjligt. Men men, försöka går ju alltid. Fast jag vet redan nu att det är kört. Jag är verkligen sämst. Det är bara att vänta B-kursen ut på mitt IG i svenska. Jippie! Nej, nu ska vi tänka positivt. Man måste ju åtminstone försöka innan man ropar hej.
Efter svenskan hade jag en vanlig tisdag haft digitalt skapande, men tack vare att mina lärare för tillfället befinner sig i Istanbul var lektionen idag inställd. Så denna tisdag slutade jag runt halv två istället för klockan fyra.
Imorgon skulle egentligen dagen ha börjat med prov, men på grund av att jag är jag börjar den istället med en rätt så oväntad sovmorgon.
Nu står jag inte ut med att ligga i denna krampaktiga ställning mycket längre. Dessutom börjar detta inlägg att bli en aning långt. Värktabletter, dusch, plugg och sängen väntar nu.
På återseende. Puss & kram
I am back!
- eller ja, halvt i alla fall.
Jag förstår inte riktigt att jag verkligen utsatte mig för allt, men nu är det i alla fall gjort. Skönt! Fast att det är skönt är egentligen inte sant. Åtminstone inte till 100%. För just nu lider jag verkligen. Det gör så otroligt ont! Och jag mår faktiskt inte speciellt bra. Men för övrigt så är det skönt att ha det överstökat. Jag kommer ju att få slippa alla anfall, vilket är värt väldigt mycket. Till och med en massa otäcka hål i magen, nedsatt rörelseförmåga och tillfällig, men väldig smärta.
De senaste dygnen har varit dryga. Det känns som om jag har varit borta i ett antal veckor nu, även om det egentligen bara är relativt få dygn det rör sig om. Tiden har i alla fall gått fortare sedan jag kom hem igen.
Idag skulle jag egentligen har varit i skolan, men på grund av att jag i stort sett inte kan gå kände jag att det inte riktigt var läge för det.
Nu ska jag krypa ner under täcket och försöka att koppla bort hur ont det gör. Värktabletter finns ju alltid. Det är de som håller mig vid liv för tillfället. Jag vågar inte ens tänka på hur många jag har knarkat de senaste dagarna och nätterna.
Glöm inte att det är fars dag imorgon!
Puss & kram
Jag förstår inte riktigt att jag verkligen utsatte mig för allt, men nu är det i alla fall gjort. Skönt! Fast att det är skönt är egentligen inte sant. Åtminstone inte till 100%. För just nu lider jag verkligen. Det gör så otroligt ont! Och jag mår faktiskt inte speciellt bra. Men för övrigt så är det skönt att ha det överstökat. Jag kommer ju att få slippa alla anfall, vilket är värt väldigt mycket. Till och med en massa otäcka hål i magen, nedsatt rörelseförmåga och tillfällig, men väldig smärta.
De senaste dygnen har varit dryga. Det känns som om jag har varit borta i ett antal veckor nu, även om det egentligen bara är relativt få dygn det rör sig om. Tiden har i alla fall gått fortare sedan jag kom hem igen.
Idag skulle jag egentligen har varit i skolan, men på grund av att jag i stort sett inte kan gå kände jag att det inte riktigt var läge för det.
Nu ska jag krypa ner under täcket och försöka att koppla bort hur ont det gör. Värktabletter finns ju alltid. Det är de som håller mig vid liv för tillfället. Jag vågar inte ens tänka på hur många jag har knarkat de senaste dagarna och nätterna.
Glöm inte att det är fars dag imorgon!
Puss & kram
God kväll
Jag vet att jag inte har varit speciellt aktiv här på sistone, och jag orkar inte direkt gå in på detaljer när det gäller varför. Jag orkar egentligen heller inte med att skriva så speciellt mycket här idag. En förbättring kommer det i alla fall att bli. Någon gång framöver.
Dagen har varit ganska underlig. Den började med en promenad längs en av de mest trafikerade vägarna, och jag må säga att lastbilar som kör i 90 kilometer i timmen inte är alltför trevliga.
Annars har jag mest varit nervös och sprungit runt som en liten fjant.
Nu lämnar jag omvärlden för ett tag. Jag kommer nog tillbaka någon gång i slutet av veckan. Önska mig lycka till och håll tummar och tår imorgon! Det kan jag behöva...
Puss & kram
Dagen har varit ganska underlig. Den började med en promenad längs en av de mest trafikerade vägarna, och jag må säga att lastbilar som kör i 90 kilometer i timmen inte är alltför trevliga.
Annars har jag mest varit nervös och sprungit runt som en liten fjant.
Nu lämnar jag omvärlden för ett tag. Jag kommer nog tillbaka någon gång i slutet av veckan. Önska mig lycka till och håll tummar och tår imorgon! Det kan jag behöva...
Puss & kram
