Sara

- eller ja, halvt i alla fall.
Jag förstår inte riktigt att jag verkligen utsatte mig för allt, men nu är det i alla fall gjort. Skönt! Fast att det är skönt är egentligen inte sant. Åtminstone inte till 100%. För just nu lider jag verkligen. Det gör så otroligt ont! Och jag mår faktiskt inte speciellt bra. Men för övrigt så är det skönt att ha det överstökat. Jag kommer ju att få slippa alla anfall, vilket är värt väldigt mycket. Till och med en massa otäcka hål i magen, nedsatt rörelseförmåga och tillfällig, men väldig smärta.

De senaste dygnen har varit dryga. Det känns som om jag har varit borta i ett antal veckor nu, även om det egentligen bara är relativt få dygn det rör sig om. Tiden har i alla fall gått fortare sedan jag kom hem igen.

Idag skulle jag egentligen har varit i skolan, men på grund av att jag i stort sett inte kan gå kände jag att det inte riktigt var läge för det.

Nu ska jag krypa ner under täcket och försöka att koppla bort hur ont det gör. Värktabletter finns ju alltid. Det är de som håller mig vid liv för tillfället. Jag vågar inte ens tänka på hur många jag har knarkat de senaste dagarna och nätterna.

Glöm inte att det är fars dag imorgon!
Puss & kram