Uglypeopledotcom

Yes, that's me.

Men idag ska det inte handla om mig, utan om dig.
Jag kan verkligen inte förstå det. Du är borta. Du kommer aldrig mer tillbaka. Det är ofattbart. Varför just du? Du hade ju hela livet framför dig. Du hade ofta ett leende på läpparna och spred en positiv energi till din omgivning. Jag kommer aldrig att glömma dig och tanken på vad som har hänt dig ger mig rysningar. Hoppas att du har det bättre där du är nu. Vila i frid!

Det finns inget mer att säga idag.
Puss & kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0